Låt tron leda dig

Att inte känna någon tro i livet är som att leva utan en kompass. De flesta av oss tror dock på något. Mest grundläggande är tron om att framtiden kommer att bli bättre än den nutid som vi lever i.
Vad vi sedan lägger i begreppet ”bättre” är upp till var och en.

Här i väst har vi en extremt hög materiell standard. Man skulle därför kunna föreställa sig att ”bättre” inte innefattar att det främst är den materiella standarden som ska höjas – även om det såklart också är önskvärt.
Istället kan ”bättre” handla om andra, mer abstrakta värden – så som just att vi kommer i kontakt med vår egen tro.

För det känns inte helt främmande att påstå att vi genomgår en spirituell kris. Alla de system, må de vara politiska, ekonomiska eller något annat, har förvisso på de stora hela gjort saker mer bekväma för stora delar av jorden. Men ändå mår vi allt sämre, framför allt våra yngre och framför allt i Sverige.

Det känns som om något fundamentalt saknas oss. Vi försöker täppa till denna längtan med missbruk av konsumtion, sex, droger, mat och annat.

Istället kanske vi ska ta och blicka inåt. Våga titta på den där högljudda tystnaden inom oss som vi gör allt för att fly undan ifrån. 
I bästa fall så får vi hjälp i denna process av någon som har varit med om den tidigare. För det kan vara en svår sak att gå igenom. Det är inte för intet som det kallas för ”själens mörka natt”.

Genom att vi som individer tidigt ges en känsla av tro och hopp, till exempel genom kristna skolor, ökar chansen för att vi ska våga konfrontera oss själva som äldre.

Förhoppningen, och tron, ligger sedan i att detta möte med oss själva ska göra oss till starkare människor som sprider värme och glädje i världen.