En semester med tårar
Resan hade varit planerad sedan flera månader, så det var egentligen inte så underligt att alla i familjen gladde sig. Det var också ganska länge sedan man hade gjort en utlandsresa. Det var kanske fem-sex år sedan, tänkte Marie, som också var den som pressat på mest. Tobbe, hennes man, hade närmast jobbat dygnet runt de senast 10 åren, och det var för det mesta bara hon och döttrarna som hade semestrat tillsammans. Och de semestrarna var egentligen inget att skriva hem om. För hur kul är det att varje år bo 14 dagar hos föräldrarna?
Visserligen hade föräldrarna en relativt stor gård i Dalarna, och barnen tyckte om att gå på strövtåg i skogen. Det fanns ju också en badsjö alldeles i närheten, och föräldrarna hade en gäststuga för Marie och flickorna. Barnen tyckte dessutom mycket om deras mormor och morfar. På så sätt var ju allt en idyll. Det var bara det, att Marie kände sig aldrig ledig och det var ju lite si och så med vädret.
Men nu skulle de iväg söderut. Resan gick bra och transfern till hotellet likaså. Efter ett par korta promenader runt hotellet, för att lokalisera sig, fick de en kvällsdrink på balkongen innan de sa god natt.
Nästa morgon var Tobbe dålig, och det blev bara värre och värre. De ringde hem till försäkringsbolaget, som rådde dem att söka läkare. Tobbe blev inlagd och senare samma dag dog han av hjärtstopp. Inte nog med att Marie skulle hantera sorgen. Hon skulle också ta hand om flickorna som var otröstliga. Och de befann sig i främmande land. Hon ringde sin pappa och bad om hjälp. Fadern kontaktade en begravningsbyrå på Maries hemort, och det dröjde inte länge förrän hon blev kontaktad av en lokal advokat, och en guide från resebyrån tolkade vad advokaten sa. Det bokades snabbt en ny hemresa för Marie och flickorna, och med på samma plan fanns också kistan med Tobbe. På Arlanda väntade föräldrarna och äntligen kunde Marie få dela sorgen. Begravningsbyrån sörjde också för allt som rörde begravningen – från annons och blommor till catering och bouppteckning.
En sorglig historia som tyvärr drabbar många i semesterlyckan.
